"Det är inte alvedonbrist man har när man har ont i magen"
Det finns en sak som är viktig att förstå innan vi gör något annat. Det handlar om hur du ser på medicin och läkning, och var den synen kommer ifrån.
Olika medicinska traditioner triggar ofta en diskussion om vilket sätt som är det korrekta – när det snarare handlar om en förståelse om när vi behöver vad.
Vad behöver du?
Efter några besök i vården för min mage började jag förstå hur det svenska systemet fungerar. Vården är utformad för att hjälpa så många som möjligt, så snabbt som möjligt – vilket är fantastiskt. Men för att kunna göra det sker det inom en snäv budget och tidsram.
Jag minns fortfarande när en läkare sa till mig: “Vi tror inte att vi kan hjälpa människor med livsstilsförändringar.” Då fick jag en aha-upplevelse – samtidigt som jag blev frustrerad. Systemet ger inte utrymme för att gå till grunden, och det är inte heller något svenska läkare är utbildade för. Men det som kanske frustrerade mig mest var att vården inte pratar om hur det ser ut – eller om de alternativ som faktiskt finns.
Den västerländska vården har räddat många liv och gjort stor skillnad för människor världen över. Den fungerar bäst i akuta situationer och när medicin behövs för att snabbt lindra svåra symptom. Men kroppen ses ofta som uppdelad i olika delar, och besvär behandlas var för sig. Magproblem kräver däremot nästan alltid ett långsiktigt och individuellt arbete – något som vården sällan hinner med eller har kunskap inom.
I österländska läketraditioner ser man i stället till hela människan. Här söker man orsakerna bakom problemen och ser kropp och själ som en helhet. Har man till exempel IBS, rosacea och ångest ses det inte som tre olika sjukdomar som behöver tre olika behandlingar. Hos våra kursdeltagare märker vi ofta samma sak: när de jobbar med magen upplever de ofta både minskade mensbesvär och en förbättrad hudkvalitet.
Enligt österländska traditioner kan en stor del av våra sjukdomar härledas till vår livsstil och till två grundorsaker:
1) Brist på grundläggande näring
2) Överskott av en eller flera typer av toxicitet
Fråga dig detta
Har du magproblem och är van vid att tänka på det västerländska sättet? Då kanske du frågar dig: Vilket läkemedel kan ge mig näring? Eller: Vilket läkemedel kan hjälpa mig att avgifta organ och vävnader?
Sanningen är att läkemedel varken kan ge kroppen näring eller avgifta den. På sikt kan de tvärtom öka belastningen och göra kroppen svagare:
– Laxermedel kan skada nervsystemet och till och med bidra till SIBO (bakterieöverväxt i tunntarmen). Faktum är att upp till 70 % av alla med IBS har någon grad av SIBO.
– Antidiarrémedel kan i höga doser skapa beroende och hämma frisättningen av acetylkolin – ett hormon som bl.a. påverkar minne och fokus.
– Magsyrahämmare har kopplats till både SIBO och tarminfektioner.
–Smärtstillande som Ipren och Ibuprofen kan försvaga magsäckens och tarmens slemhinna, vilket gör det lättare för magsårsbakterien Helicobacter pylori att fästa.
Det betyder inte att konventionella läkemedel saknar plats – tvärtom kan de ibland vara nödvändiga för att tillfälligt lindra svåra symptom. Men de är sällan en långsiktig lösning.
Är din situation akut?
Det första du behöver göra är att avgöra om din situation är akut. Om du svarar ja på någon av frågorna nedan bör du kontakta den konventionella vården för undersökning:
– Har du svart eller blodig avföring? (inte från hemorrojder)
– Kräks du och maginnehållet ser ut som kaffesump eller innehåller blod?
– Har du plötsligt fått mycket smärta i magen, utan att tidigare haft problematik?
– Upplever du ofrivillig viktnedgång?
– Känner du oro för att det kan vara något allvarligt, oavsett anledning?
Även om situationen är akut är det viktigt att också ta tag i den bakomliggande orsaken. Läkemedel kan lindra symptom tillfälligt, men de kan inte läka magproblemen från grunden.
Med värme och kärlek,
Emma Viola Palmér
”Det känns som första gången jag är med om att man tar ett sådant stort grepp om hela systemet som orsakar lidandet. Alla olika terapier som finns och behandlingsinsatser jag gjort har fått mig att känna mig förvirrad och upphackad – hos magfald känns det tvärt om.” / Hanna, 33 år