"Det är inte alvedonbrist man har när man har ont i magen"
Det finns en sak som är viktig att förstå innan vi gör något annat. Det handlar om hur du ser på medicin och läkning, och var den synen kommer ifrån.
Kanske har du märkt att olika medicinska traditioner ofta triggar en diskussion om vilket sätt som är det korrekta – när det snarare handlar om en förståelse om när vi behöver vad.
Vad behöver du?
Efter några besök i vården insåg jag att vården i Sverige är planerad för att kunna göra så mycket som möjligt för så många som möjligt, inom en viss budget och tidsram.
Kort därefter hörde jag från en läkare att vården inte tror på att de kan hjälpa människor till livsstilsförändringar – och inom sin budget och tidsram kan de oftast inte det. Det är heller inte vad man som läkare i Sverige är utbildad till.
Den västerländska vården har räddat liv och minskat många människors lidande – den är bra vid akuta situationer och när vi behöver läkemedel som tillfälligt dämpar de värsta symptomen. Magproblematik kräver ofta ett långsiktigt arbete, tillsammans med individuella förändringar i livet – något som sällan är möjligt inom den konventionella vården.
Inom österländska läketraditioner ser man istället till varje person individuellt. Man går till grunden med problematiken och bilden av kroppen och själen målas upp som en helhet. Lider man av både IBS, hudsjukdomen rosacea och ångest ser man inte dem som separata företeelser, som nödvändigtvis behöver separata läkemedel. Enligt de österländska traditionerna kan en stor del av våra sjukdomar härledas till vår livsstil och en av två grundorsaker:
1) Brist på grundläggande näring
2) Överskott av toxicitet
Fråga dig detta
Har du magproblematik och är uppvuxen med det västerländska sättet att tänka? Då kan du behöva fråga dig: vilket läkemedel kan ge mig näring? Och därefter: vilket läkemedel kan hjälpa mig att avgifta organ och vävnader?
Saken är att läkemedel inte kan ge kroppen näring, och de kan inte avgifta.
På sikt ökar istället farmaceutiska läkemedel toxiciteten i kroppen, och försvagar kroppen ytterligare.
- Laxermedel kan ge skador på nervsystemet och vara en orsak till SIBO (överväxt av bakterier i tunntarmen). Det finns studier på att upp till 70 procent av alla med IBS har olika grader av SIBO.
- Antidiarrémedel kan vid högre doser leda till beroende och de har även visat sig hämma frisättningen av hormonet acetylkolin, som påverkar bl.a. minne och fokus.
- Magsyrahämmande medel har visat sig vara kopplat till SIBO och tarminfektion.
- Smärtlindrande tabletter som Ibuprofen och Ipren kan försvaga magsäckens och tarmens slemhinnan, vilket bl.a. kan göra att magsårsbakterien Helicobacter pylori fäster sig.
Det betyder inte att konventionella läkemedel inte har en viktig plats, utan snarare att det finns begränsningar för vad de kan göra. Även vid magproblematik kan man behöva kraftigt reducera symptomen, tillfälligt.
Är din situation akut?
Det här är det första du behöver göra – se om din situation är akut. Om du svarar ja på någon av nedan frågor, då är det läge att gå till den konventionella vården för att undersöka.
- Har du svart eller blodig avföring (inte från hemorrojder)?
- Kräks du och maginnehållet ser ut som kaffesump eller innehåller blod?
- Har du plötsligt fått mycket smärta i magen, utan att tidigare haft problematik?
- Upplever du ofrivillig viktnedgång?
- Känner du oro om att det kan vara något allvarligt, oavsett anledning?
Även om din situation är akut är det viktigt att också gå till den bakomliggande orsaken – läkemedel kan inte läka din magproblematik från grunden.
Med värme och kärlek,
Emma Viola Palmér
”Tidigare har jag tagit bort viss triggande mat som baljväxter, pasta, lök och kål. Jag har gått till läkare, fått instruktion om FODMAP, provat probiotika och tagit läkemedel för att göra tarmen lugnare. Min mest påtagliga förändring under magfalds kurs En självläkande mage var att jag kunde sluta med mina läkemedel. Min mage är nu lugnare, jag har oftast tarmtömning en till två gånger per dag och generellt bättre konsistens. Uppblåstheten har gått ner radikalt och jag känner mig betydligt mer bekväm i min kropp.” / Amanda, 28 år